Presentation om den Normandiska rörelsen – Le Mouvement Normand
riktad till våra avlägsna släktingar, i de skandinaviska länderna

Présentation du Mouvement Normand
à destination de notre ancienne parenté des pays nordiques et scandinaves

Den svenska författaren Bo Wingren visade, i sitt verk « Resa i Normandie » (Carlssons upplaga) bara genom valet av illustrationer, att han känner regionen väl. Där beskriver han Normandie för sina landsmän så att han får landet att verka ännu vackrare, vilket inte kan annat än smickra oss som är intresserade av vikingar och stolta över Normandies skandinaviska anor.

Alla normander känner till historien om Hrolfr Vandraren (Rollo) samt hans – och likaså William erövrarens – norska härkomst. Det finns dessutom ett flertal ortsnamn i landet och en del ord i den maritima franskan som är lånade från de nordiska språken. Kort sagt är Normandie ett land med ett nordiskt folk och det är här som Frankrike kan öppna sig mot de baltiska, nordiska, britanniska och atlantiska länderna.

Det som normanderna kanske inte känner till är att den blivande Sankt Olaf, som evangeliserade i de skandinaviska länderna, döptes i Rouen; och att Rouen under en lång tid var ett kommersiellt mål för danska, norska och svenska hamnar, ända fram till Hansaperiodens början.

Det som också ofta är okänt är det att Normandie – och därifrån Frankrike – lånat en del demokratiska (Althingi, det isländska all-tinget) och juridiska (”l’unicité de la Coutume de Normandie”) seder och utöver det, till exempel med skapandet av ”le mediateur”, systemet med en ombudsman.

Man måste alltså fördjupa kunskapen om det nordiska arvet i det normandiska folkets sköte, vilket är ett av la Mouvement Normands främsta målsättningar – att påminna Normanderna om varifrån de kommer, samt vad det betyder och implicerar nuförtiden i vår öppna värld.

Den här pedagogiska aspekten av le Mouvement Normand är väsentlig, men skapandet av föreningen, 1969, var även kopplat till ett annat problem.

År 1969 kom nämligen presidenten av den Franska Republiken, General Charles de Gaulle, med idén att dela upp Frankrike i regioner.

Sådana geografiska regioner fanns redan i Frankrike, nämligen de gamla provinserna, men dessa övergavs i den franska revolutionen för att regionerna då tillhörde adeln och blev sedan uppdelade i departement mellan 1790-1791.

Normandie var en av de tydligaste av de förutvarande provinserna, och den fungerade som en homogen geografisk region till följd av att regionen Normandie hade funnits sedan den Gallo-Romerska epoken. Dess gränser hade varit fasta i närmare två millennier.

Problemet är att 1969, och framförallt under de efterföljande åren, har politikerna och de lokala ledarna delat upp Normandie i två regioner: la Haute Normandie (den övre Normandie) och la Basse Normandie (den nedre Normandie), varvid de också förstört den gemensamma samstämmigheten.

Det värsta är att Normandie är den enda regionen i Frankrike som har delats i två på det här viset.

Le Mouvement Normand kämpar alltså, alltsedan 1969, för återförenandet av Normandie, det vill säga sammanföringen av de två normandiska regionerna som existerar idag (Haute- och Basse Normandie). Det är förutsättningen för att kunna bli normand i mitt i Europa.

Med årens gång har le Mouvement Normand, som är mer en lobbygrupp än ett politiskt parti, fyllt upp sitt program, som man kan sammanfatta i 6 punkter :

1. Konceptionaliseringen av den Franska staten i regioner
2. Återförenandet av Normandie
3. Decentralisering och utlokalisering av Frankrike, men också av Normandie (så att inte allting kretsar kring en eller ett antal städer, såsom Paris eller några av regionshuvudstäderna)
4. En balanserad ombyggnation av det Normandiska territoriet
5. En kvalitativ miljö med en hållbar utveckling.
6. Promoveringen av den Normandiska identiteten och kulturen.

Våra medel är lagliga, och vi ifrågasätter inte Frankrike (det vill säga, vi är inte självständighetskämpar), vi vill ha ett Europa av folk, regioner och stater. Vi kämpar mot likformandet och mot likgiltigheten som är konsekvenser av en oacceptabel biprodukt av globalisering.

Med hänvisning till våra nordiska och skandinaviska anor, om än fjärran, men högst bedyrade, är vi intresserade av det nordiska samhället, på det politiska och institutionella, liksom ekonomiska, sociala och kulturella planet.

Det är med stolthet som vi räknar in frankonorska avdelningar i vissa våra av våra läroverk och att det årligen hålls en nordisk filmfestival i Rouen och varierande utställningar om norden i Caen.

Vi önskar att våra skandinaviska och finska vänner känner att Normandie tjänar som en port in i den franska hexagonen, och att de inser att vi, Normanderna, kan vara bandet för ett starkt samarbete mellan de skandinaviska länderna (Danmark, Sverige, Finland, Norge, Island, Färöarna och Grönland) och Frankrike, den fransktalande världen, men framförallt med områdena där normanderna, vid någon tidpunkt, bosatt sig (Québec, södra italien, Sicilien etc.).

Traduktion : Miska TOIVONEN

L’écrivain suédois Bo Wingren, dans son ouvrage « Resa i Normandie » (Editions Carlssons) montre, rien que par le choix des illustrations, qu’il connaît bien notre région. Il la présente à ses compatriotes en la faisant apparaître encore plus belle, ce qui ne peut que nous flatter, nous qui nous passionnons pour la période des Vikings et qui sommes fiers des origines scandinaves de la Normandie.

Tous les Normands connaissent l’histoire de Hrolfr Le Marcheur (Rollon) aux origines norvégiennes ainsi que celle de Guillaume Le Conquérant. De plus, de nombreux noms de lieux en Normandie et une partie du vocabulaire maritime utilisé en français viennent directement de la langue scandinave… Bref, la Normandie est le pays des Hommes du Nord et c’est par là que la France peut s’ouvrir vers les mondes baltique, nordique, britannique et atlantique.

Ce que les Normands savent moins, c'est que le futur Saint Olaf, évangélisateur des pays scandinaves, a été baptisé à Rouen, et que cette ville fut longtemps une destination commerciale maritime des ports danois, norvégiens et suédois, jusqu'y compris l'époque de la Hanse.

Ce qu'ils ignorent aussi le plus souvent,c'est que les Normands - et à partir de là les Français - ont emprunté aux Scandinaves des pratiques démocratiques (l'Althing), juridiques (l'unicité de la Coutume de Normandie) et, il y a peu, par exemple, par la création du "médiateur", le système de l'ombudsman.

Il faut donc approfondir, au sein de la population normande, la connaissance de l'héritage nordique et c'est un objectif principal du Mouvement Normand que de rappeler aux Normands d'où ils viennent, ce que cela signifie et ce que cela implique dans notre monde ouvert d'aujourd'hui.

Cette dimension pédagogique du Mouvement Normand est essentielle, mais la création même du Mouvement Normand, en 1969, répond à un autre but.

En effet, en 1969, le Président de la République française, le Général Charles de Gaulle, lance l’idée d’une séparation de la France en régions.

En France, ces espaces géographiques existent déjà, ce sont souvent les "Provinces d'Ancien Régime", qui ont été abandonnées à la Révolution française car étaient des terres appartenant à des nobles et ont été divisées en départements en 1790-91.

La Normandie était l'une des plus évidentes provinces d'Ancien Régime et elle correspond à un espace géographique cohérant, car la Normandie, dès l'époque gallo-romaine, a toujours existé. Ses frontières sont toujours les mêmes depuis presque deux mille ans.

Le problème c'est qu'en 1969 et surtout dans les années suivantes, les politiques et les dirigeants locaux ont séparé la Normandie en 2 régions : la Haute et la Basse Normandie, détruisant ainsi la cohérence de l'ensemble.

Le pire est que la Normandie est la seule région de France a avoir été séparée en 2 comme ça.

Le Mouvement Normand lutte donc, depuis 1969, pour l'unité de la Normandie, c'est-à-dire l'unification des 2 régions normandes d'aujourd'hui (Haute et Basse Normandie). C'est la condition pour un devenir normand au sein de l'Europe.

Au fil des ans, le Mouvement Normand, qui est plus un groupe de pression qu'un parti politique, a étoffé son programme, que l'on peut résumer en 6 points :

1. Une conception de l’Etat français en régions
2. La réunification de la Normandie
3. La décentralisation et la déconcentration de la France mais aussi de la Normandie (pour ne pas que tout tourne autour d’une ou plusieurs villes comme Paris ni autour de nos capitales de région)
4. Un aménagement équilibré du territoire normand
5. Un environnement de qualité avec du développement durable
6. Promouvoir l’identité et la culture normande

Nos moyens sont légaux, nous ne remettons pas en cause la France (donc nous ne sommes pas indépendantistes), nous voulons une Europe des Peuples, des Régions et des Etats. Nous luttons contre l’uniformisation et contre l’indifférenciation qui sont les conséquences d’une dérive inacceptable du mondialisme.

En référence à nos origines nordiques et scandinaves, certes lointaines, mais hautement revendiquées, nous nous intéressons au monde nordique, tant au plan politique, institutionnel qu'économique, social ou culturel.

C'est avec fierté que nous comptons dans certains de nos établissements scolaires secondaires des sections franco-norvégiennes et que, tous les ans, à Rouen, se tient le Festival du Film Nordique, à Caen, se déroulent les manifestations variées des Boréales de Normandie.

Nous souhaitons que nos amis scandinaves et finlandais fassent de la Normandie leur porte d'entrée dans l'Hexagone et qu'ils prennent conscience que, nous, Normands, pouvons être le lien pour une coopération étroite approfondie entre les pays scandinaves (le Danemark, la Suède, la Finlande, la Norvège, l'Islande, les Iles Féroé et le Groenland) et la France, le monde francophone, mais tout particulièrement avec les territoires où les Normands, à un moment ou à un autre, se sont installés (Québec, Italie du Sud, Sicile, etc.).

Didier PATTE, président du Mouvement Normand,
le 25 septembre 2007